Det är vad mitt hjärnsystem verkar tro ibland.
Jag vill alltid ha välmående människor omkring mig och jag vill att alla ska må bra, vara sams osv.
Vad jag inte alltid tänker på är att "Verkligen" tyvärr inte fungerar så. Det är inte alltid frid och fröjd, och tyvärr kan jag inte få alla att må bra. Och så kommer det alltid att gå runt.
Det känns som att det är samvetet som spökar och oavsett om jag vill eller inte tar jag åt mig av händelser som inte rör mig, och låter det komma åt mig.
Tankarna släpper inte taget och jag går runt och tänker på problem som inte är mina!
Är det så vi fungerar?
Tar vi omedvetet - eller medvetet åt oss av andras problem och lagrar de till våra?
Behöver vi mer problem att lösa?
Alla är människor. Min mamma är en människa och inte bara "min mamma". Din farfar är inte bara din farfar, utan en människa med sina egna problem. Problem som vi kanske inte kan påverka? Vad gör du åt saken?
Låter du problemen komma till dig, etsa sig fast hos dig och låter dig bära runt på det problemet också?
Alla har vi problem som vi arbetar på dagligen. Kanske kommer det nya problem som vi får för oss att vi ska lösa?
Idag är en sådan dag då jag har låtit andras problem etsat sig fast hos mig, och nu går jag runt och funderar på hur jag ska lösa det...
Eller rättare sagt - jag funderar på hur jag ska släppa taget utan att få dåligt samvete för att jag släpper det åt den personen det verkligen rör?!
Låter ju helt knas när jag läst igenom det här. Varför tar vi åt oss av andras problem?! Gör Ni det?
Det är bara att jobba på......på att INTE försöka lösa andras problem.
Problemet ligger helt enkelt hos mig.
Eller?
Jag känner igen mig precis i det du säger! Jag vill också att alla runt om kring mig ska må bra och vill gärna hjälpa dem att lösa sina problem! // madde
SvaraRaderajag tror att många känner igen sig i det du skriver, och att du skriver det visar på vilken underbar person du är som bryr sig om andra.:) men du får inte låta det sänka dig och du får inte fastna i andras problem, jag tror inte att det hjälper någon..du vill hjälpa andra att må bra, det kan man göra genom att låta andra vetilera sina problem till dig, men sedan måste du släppa dem som inte är dina, du har hjälpt dem genom att lyssna och ge dem bekräftelse, men dem mår inte bättre av att du senare grubblar över det dem har sagt..livet är för kort för att ödsla bort på att grubbla över andras problem, men de betyder inte att man inte kan finnas där för sina medmänniskor och lyssna på vad dom har att säga, för att sedan släppa det..låter kanske enklare än va det är...men de är lite tankar kring det iallafall.:)
SvaraRadera